Musiken, sången och dansnumren lyfter nyårsrevyn till högre dimensioner

Redan i foajén när besökaren greppar det matiga programbladet märks det att årets uppsättning 24:e slaget - en klockren revy, klättrat upp en division. På scenen fortsätter de positiva överraskningarna och publiken rycks med i regissören Claes Erikssons genomtänkta föreställning.
Fjolårets revy med Cabaretsällskapet bjöd på många bra dansnummer och trenden fortsätter även i år. Dansarna Linda Gustavsson, Maria Kaltenegger, Anna Remning och Siri Remning imponerar med fart, finess och läckra kostymer. Tjejerna är mycket samspelta och att träning ger färdighet visar de flera gånger. Numrena Klockan är slagen och Ligger alltid rätt i tiden är klart sevärda.

Halsar Gronvatten
Nestorn Arne Dagmalm cyklar in i salongen som Lotorpar´n. Han halsar Gronvatten ur butelj och delar ut politiska örfilar till höger och vänster. Med bildspelets hjälp fångar han lokalvalet med Riostämning och sambatakter, långe sossen Rune Haagel hamnar hos alliansens färgglada bröder medan Inge Jacobssons (m) nuna blir till en hungrig gökunge i klockstapeln intill förvaltningstornet.
Rutinerade Dagmalm hinner också samla boetten runt kvinnobröst och erektion, Shop Express på Viberga Storlager, "shopping-Meckat" Ullared och Erstorps Grus singelsajt, innan Lotorpar´n lämnar både Folkets hus-scenen med båda händerna på styret.
Ola Palmkvist är en nygammal och pigg bekantskap i ensemblen som visar brett kunnande oavsett om det gäller sång, dans eller sketcher. Han sjunger om miljöombyte och en nystart i stora stan och får applåder när han tillsammans med Lena Ek Rundqvist, Torbjörn Jansson och Anders Södergren hittar poänger och dråpslag när det paddlas kanot.
Gänget bakom revyn ska ha en eloge för att antalet nummer inte är fler än 25 utspridda på två akter. Men några färre skulle inte skada för tempots skull. Bondmorea söker dräng och En kyrka i tiden är två inslag som skulle bli roligare om de kortades.

Allt faller på plats
Å andra sidan finns det nummer som bara flyter på i sin enkelhet. I Urringat och klockspel faller allt på plats. Få ögon är torra när ensemblen skojar om den utdragna ombyggnaden av Närsjukvården i Finspång (Ursäkta röran). Texterna är träffsäkra, dekoren smakfull och infallsvinklarna spetsiga. Historierna ramas in av en skicklig och spelglad orkester.
Slutligen ett par fullpoängare som är väl värda halva entrébiljetten: Ola Palmkvist som fågeldansande astronaut plus Rosita Nyqvists fyndiga gestaltningar av en diktläsande, sävlig Kristina Lugn och skånska Mat-Tinas kulinariska påhitt i köksmiljö.
Klockrent!